Anatomi

En viss förståelse av anatomi är viktigt i processen med att acceptera ens sjukdom. Tyvärr vet man inte med säkerhet vad som utlöser ME och Fibromyalgi. Däremot vet man en hel del om hur smärtan fungerar i kroppen och hjärnan. Det är den delen man lärar om på smärthanteringskursen.

Smärtan är självförstärkande
Och vad menas med det påståandet?
Det betyder helt enkelt att en smärta förstärkar sig själv över tid. Hur lång tid det tar är mycket individuellt.
Alltså om man utsetter kroppen för en jämn smärta på ett område som er 1 kvadratcentimeter - vill denna smärtan efterhand växa till ett större och större området. Smärtan vill också upplevas stärkare. Så om smärtan var på en kvadratcentimeter i en styrka på 5 (VAS-skalan 1-10) så vill denna smärtan bli kanske ti kvadratcentimeter och i en styrka på 7.

Smärtsignalerna går via ryggmärgen och upp till hjärnan. Det som i början är bara en vanlig signalväg blir efterhand en motorväg för smärtsignalerna.

Smärta och serotonin
I hjärnan är det olika avdelningar för olika signaler och känslor.
Avdelningarna för smärt och humör ligger tätt intill varann och därför påverkar varann. Båda avdelinignara är beroende av samma hormonet, serotonin.

Enkelt förklarad så är det så att om man har stark smärta, så användar smärtcentrat i hjärnan mycket serotonin.
Detta gör att det blir mindre över till humörcentrat som styr glädje, sorg, depressioner etc.
Och visa versa. Är man jätteglad, så använder humörcentrat mycket serotonin och det blir mindre över till att känna smärta.
Det är också anledningen till att man använder microdosar av anti-depressiva som smärtlindrande.
Dock är detta inte en absolut sanning. Man kan inte bli av med all smärta vid att rusa sig på glädja, eller glädjesfremmande medel.

Att förstå detta gör det enklare att acceptera att man är lite smådeppis eller känner ångest. Det är alltså en helt naturlig biverkan av kronsik smärta.